Lövstagatan 4, 718 33 Frövi


Historik


Lite historik

På  1700-1800 talet var situationen för många människor ganska svår med fattigdom, samhällsförändringar, andlig vilsenhet mm.  Allt fler började inse att varken folktro eller alkohol kunde lösa deras problem. Tvärtom, supandet ökade nöden och många förlorade hoppet. Inte heller kunde Svenska Kyrkan och prästerna möta folkets behov av befrielse och hjälp.

Men något hände när människor på allvar började söka Gud och överlät sig i hans händer. De fick hoppet och livsglädjen tillbaka. Många upplevde att någon ”högre makt” hade gripit in och förändrat deras liv. De fick helt enkelt en ny livsinriktning och ett nytt innehåll. Därför blev det en naturlig följd att grupper av människor började mötas tillsammans för att dela sin tro och sina erfarenheter. På allt fler ställen började dessa mindre grupper organisera sig och bildade ”missionsföreningar”.

I dessa föreningar kunde man nu ordna med mer regelbunden verksamhet som söndagsskola, möten, bön och bibelkvällar.  Föreningen kunde också sända ut predikanter, som kunde vittna om Guds kärlek på andra håll. Just så spred sig väckelsen till Frövi och Fellingsbro.

Innehållsmässigt kom just Gudsbilden att spela en stor roll för denna ”nyevangeliska väckelserörelse”. Gud är inte en sträng och dömande Gud som man ska vara rädd för, utan en älskande Gud som bevisar sin kärlek till oss genom att låta sin egen son dö på korset. Syftet med Jesu död på korset var att försona oss med Gud. Det innebar inte att Jesu död ”blidkade Gud”, gjorde honom ”snäll” igen, utan att vår synd hade tagits bort och vårt förhållande till Gud radikalt hade förändrats.  Detta var precis vad PP Waldenströms hade upptäckt. Det var för många en okänd och kontroversiell tolkning. Men en väldigt välsignad upptäckt för många. När denna ”sanning blir till min egen” ligger det en väldig kraft i detta. Jag är älskad av Gud och min synd är sonad på korset. Alltså är jag ett Guds barn och det får stora konsekvenser för tid och evighet. Ärkebiskop Natan Söderblom har sagt om Waldenström ”han gav det svenska folket en ny Gudsbild”. Idag är denna upptäckt så självklar och tydligt uttalad i bibeln och utgör därför en grund för de flesta kyrkor idag. Men på den tiden hade denna ”kärleksfulla gudsbild” på de flesta håll gått förlorad inom Svenska Kyrkan.

Nu uppstod en slags folkrörelse, folkväckelse. På ort efter ort hände samma sak.  Människor blev väckta över de andliga dimensionerna och anslöt sig till befintliga föreningar eller startade nya. Hit till Frövi fördes evangeliet (det glada/goda budskapet) att Gud älskar alla och att den som omvänder sig till honom blir ett Guds barn.  En följd av detta var att man fick en trygghet och visshet om det eviga livet.

Denna ”andliga rörelse” skapade problem för Svenska Kyrkan från två håll. Dels var flera av de ”andligt väckta” kritiska till Svenska Kyrkans andliga ljumhet och överhöghet. Man var besviken på många, (men inte alla) präster som man inte tyckte var några ”goda herdar”.  ”Läsarna” som de föraktfullt kallades därför att de börjat läsa bibeln på egen hand, ansåg att bibelns ord var till för att efterföljas. Kristet liv skulle levas och inte bara bekännas i kyrkan, inte bara bestå i att uppfylla kyrkliga plikter som att ta nattvard och gå i husförhör. Lutherdomen hade kommit att fokusera mycket på läran och mindre på livet. Den nya rörelsen fokuserade mer på det egna livet, på personlig tro och omvändelse än på läran och rutinmässiga sakrament som utfördes av personer som ibland inte ens sa sig vara ”personligt, bekännande kristna”.

Med industrialiseringen ökade kontakterna med Europa. I flera länder hände ungefär samma sak. Människor gjorde en erfarenhet av en levande Gud. Från England kom förkunnare som blev till hjälp för många sökande människor.  Fokus var även här ofta på det personliga planet, på själva livet. Det handlade mer om att leva som kristen än om trosläror och yttre former (pietistiska rörelsen).

Från kyrkan uppfattades denna rörelse, detta sökande efter ett personligt Guds-förhållande, som felaktig självfromhet och möttes därför med stor skepsis. På flera håll var kyrkan avogt inställd. Konventikelplakatet infördes som förbjöd folk att samlas för att läsa bibeln om inte prästen deltog. Syftet var att hindra heresi och avfall från den ”rätta lutherska läran”. Syftet var gott men metoden ansågs av många som helt förkastlig.

De i Svenska Kyrkan som var rädda för utvecklingen fick nu vatten på kvarn när den baptistiska rörelsen startade. Genom att allt fler kunde läsa och tillgodogöra sig biblar, som spreds i allt större upplagor, kom många fram till att ett rätt dop enligt bibeln sker då en människa beslutar sig för att följa Kristus. Det så kallade vuxendopet . Dopet är ett personligt ställningstagande som man tar för att förenas med Kristus och inte något som av tradition ska utföras på ovetande spädbarn för att de ska undkomma arvssynd och helvetet. Den del av väckelserörelsen där troendedopet (att man först tror och sedan låter döpa sig i vuxen ålder ) blev väldigt viktig, har ofta ordet ”baptist” med i sitt namn. Eftersom baptism är ett grekiskt ord för döpa, doppa ner. Vuxendopet har präglat flera av frikyrkosamfunden. I de flesta missionsförsamlingar har de två traditionerna, barndop och troende dop praktiserats sida vid sida.

Mot denna ”baptistiska villfarelse” var svenska kyrkan stenhård. Företrädare sattes i fängelse och landsförvisades. Trots detta fortsatte antalet vuxendöpta att växa. 1848 bildades den första baptistförsamlingen i Sverige och dess föreståndare F O Nilsson landsförvisades.

Från mitten av 1800 talet bildades alltså mängder av föreningar av ”omvända eller väckta”. Dessa föreningar anslöt sig sedan till några av de samfund som bildades vid samma tid

EFS (Evangeliska Fosterlandstiftelsen) var ett av dessa som valde att samarbeta med Svenska Kyrkan och därför inte behövde handha sakramenten.

1878 bildades Svenska Missionsförbundet som en följd av att många föreningar/församlingar också ville bruka sakramenten. Främst dop och nattvard. Detta var då inte möjligt utanför Svenska kyrkan.  Ett annat skäl till samfundsbildningen var tanken att många församlingar tillsammans kunde satsa ännu mer på att nå ut med budskapet om Jesus tex. till Samerna(!) men även till Afrika och Kina.

Mot denna bakgrund bildas det i Sverige ett flertal olika fria samfund, s k frikyrkor, alla med sin historia och sin egen ”nisch”. Paul Petter Waldenström som var präst beslutade då tillsammans med ett antal andra att bilda en ”fri kyrka”. Svenska Missionsförbundet skulle vara så öppet att allt Guds folk, alla de rörelser som växte fram skulle kunna rymmas där.

Dessa spänningar som här redovisats är tack och lov idag helt borta.  Idag råder en helt annan förståelse och gemenskap över kyrkogränserna. Det ekumeniska (gemensamma) arbetet upplevs allt mer angeläget. Många församlingar och även flera frikyrkosamfund har gått samman. 2006 beslutade Missionskyrkans kyrkokonferens att ingå ett samarbetsavtal med Svenska Kyrkan.

Frövi Missionskyrkas historia börjar 1879 när Näsby Missionsförening bildas av ett 20 tal medlemmar. Redan på 1850 fanns det i Frövibygden troende familjer som upplät sina hem för stugmöten. Kolportörer och baptistpredikanter besökte Frövi och Ervalla. (Kolportörer kallades personer som vandrande omkring, sålde litteratur, höll andakter och samlade till möten där de predikade.) Men först 1879 var det dags att bilda församling.

Nästan 20 år senare 1897 hölls det första egna nattvardsfirandet utan att prästen medverkade. Vid detta tillfälle deltog 7 personer.  I stadgar som antogs av missionsföreningen 1880 stod det: ”föreningens syfte och ändamål är att verka för mission, såväl inom som utom fädernelandet”. Om medlemskap stod det: ”Medlem av föreningen är var och en, man eller kvinna, som tror på Herren Jesus”

Fortfarande har Frövi Missionsförsamling kvar detta enda som grundläggande kriterium för medlemskap.

Snart uppstod tanken på att bygga bönhus och 1882 stod Missionshuset i Sabbatslund invigningsklart. Tomten skänktes av Anders Olsson i Lundby. Med gemensamma krafter och ett upprop i Svenska posten gjorde att bönhuset var betalt vid invigningen.

Till bönhuset kom många för att lyssna till Guds ord. Här talade både kända och okända förkunnare. Den nystartade söndagsskolan drog många barn.

Under första delen av 1900 talet startades söndagsskolor på olika platser runt om i bygden, bl.a. i Frövifors, Ersboda, och Medinge.

1890 anslöt sig föreningen till Svenska Missionsförbundet.

1906 kommer många ungdomar till tro på Jesus och ”sabbatslunds kristliga ungdomsförening” bildas. Medlemsantalet var då 23. Samma år bildas musikföreningen där lärarinnan Anna Pettersson var en ivrig medlem. Så ivrig att kyrko och skolrådet avsätter henne från sin lärartjänst. Men efter protestmöten återtogs uppsägningen. I protokoll från skolrådsammanträdet 13 juli 1906  anges förklaringen med dessa ord: ”Då Anna Pettersson har tillmötesgått skolrådets önskningar att icke besöka bönhuset om nätterna, vill skolrådet återtaga den med henne gjorda uppsägning”.

1909 beslutas om att bygga ett missionshus vid Frövi station med namnet Betel.

1912 började arbetet med Abraham Wessman som arbetsledare. Många medlemmar lade ner många frivilliga arbetstimmar så den 5 december 1915 invigdes missionshuset Betel.  Den totala kostnaden var 12 000 kr. Skulden vid invigningen var 4 713 kr och efter 5 år var  allt betalt.

1919 bildas juniorföreningen1921 installerades C W Lilja som församlingens förste anställde pastor.

Under 20-talet går en väckelse över bygden och under 1922 gick 24 personer med i församlingen. Medlemsantalet var nu 85.

1925 hölls den första dopförätningen i Väringen. Bland annat som en följd av att ca 50-60 personer under året ”lämnat sig åt Gud”.

1922 beslutas att bygga en pastorsbostad.

1929 firas 50 årsjubileum. Församlingen har då 110 medlemmar, vilket är det högsta antalet sedan bildandet, förutom år 2004 då medlemsantalet var ännu lite högre.

1930 hålls den första frikyrkliga jordfästningen på Näsbys kyrkogård.

På 1940 talet bildas en pastorskrets där missionsförsamlingarna i Klysna och Ullersäter ingick. Tillsammans delar man på en pastorstjänst. Detta samarbete har fortsatt fram till dess att Ullersäter upplöstes på 80- talet och Klysna i slutet av –90 talet.

På 1950 talet renoveras missionskyrkan och ”Larssons i Sjölunda” skänker en tomt vid sjön Väringen. Dit flyttas en barack som görs i ordning för att bli SMU:s sommarhem, Strandgården.

1957 omorganiseras ungdomsarbetet och får namnet SMU. Svenska Missionskyrkans Ungdom.

1975-76 görs en större tillbyggnad under ledning av Lennart Åberg. Det mesta av arbetena utfördes på ideell väg.

Under slutet av 1980 och under -90 talet kom ungdomskören Kanal II att prägla en hel del av ungdomsarbetet. Kören bestod av ungdomar från hela kommunen och från olika kyrkor.

Som mest bestod kören av ett 50-60 tal ungdomar. Flera omtyckta framträdanden och resor anordnades och man spelade in en egen CD-skiva.

När musiker och körledare flyttade från bygden upphörde körens verksamhet runt millennieskiftet. Glasscafé var en annan populär verksamhet under denna period.

Några pastorer som arbetat i församlingen:

Från vänster Philip och Sigrid Enarsson, Randi och John Teige

Från vänster John  Teige, Kenneth och Eva Pettersson samt i bakgrunden Gerda Eriksson g m Fritjof

Enar Abelsson g m Vivianne, Maj och Tell Altemar

Hösten 1998 öppnades Clubkällarn som var en satsning på ungdomen i Frövi. Tillsammans med Elimförsamlingen hyrdes i Folkets hus lokal varje fredag. Clubkällarn var en slags fritidsgårdsverksamhet där man kunde lyssna på musik, spela spel, fika, köpa godis eller bara umgås.  Ett 20 tal frivilliga ledare ordnade också med aktiviteter som olika turneringar, rockkonserter mm. Mitt i denna öppna fritidsverksamhet var målsättningen att Clubkällarrn skulle ha en kristen profil. Profileringen bestod av att flertalet ledare hade en uttalad kristen tro, genom litteratur, musik, och ”röst i natten” som var en stund där någon delade några tankar. Arbetet blev helt ekumeniskt när svenska kyrkan också ställde sig bakom som arrangör. Clubkällarn blev väldigt populär och fyllde en viktig social roll. Ofta kunde det på fredagarna samlas 70-100 ungdomar. Några år hölls också öppet på torsdagskvällarna. På grund av ändrade ägarförhållanden i Folkets Hus, blev kyrkorna avstängda med mycket kort varsel och verksamheten i Folketrs Hus upphörde 2003. Senare samlades man på fredakvällar i Missionskyrkans lokaler.

2002 var det dags för nästa tillbyggnad och renovering. Nu byggdes en ny entré, kyrksalen vändes och kyrkan rustades och handikappanpassades. Även nu utfördes det mesta arbetet av frivilliga krafter vilket betydde att den kalkylerade kostnaden på drygt 2 miljoner kronor kunde bli betydligt lägre. Som pådrivare av projektet fanns byggnadsingenjör Lennart Åberg medan byggmästare Rune Skoog och pastor Stefan Klingberg fungerade som arbetsledare.

Under byggåret förlades gudstjänsterna till Betania i Ullersäter. En gemenskap växte fram med baptistförsamlingen i Ullersäter som ledde till att församlingarna fortsatte samarbeta efter att kyrkbygget var klart. Följden blev att Ullersäters baptistförsamling den 30 november 2003 gick in i Frövi Missionsförsamling och bildade en baptistgrupp.

2004 firade församlingen 125 år och under denna tid har åtskilliga människor passerat förbi. Det har varit perioder av tillväxt och väckelse likaväl som perioder av stagnation

Kampanjer, tältmöten, evangelisationskurser, föreläsningar, konserter, bibelstudier, alphakurser är några av de olika metoder och arbetssätt som vid olika tider fyllt en viktig funktion. Ungdomsarbetet i söndagsskola, nying, scout, tonår, ungdomskör mm har också varit en stor del av församlingens liv och verksamhet.

I denna korta sammanställning framgår inte det som varit det allra viktigaste. Att många människor genom åren gjort avgörande upplevelser och erfarenheter. Genom Missionsförsamlingens och SMU:s arbete har människor fått vidgade vyer och utvecklats som människor. Tron på Gud har stärkts och Jesus har blivit en förtrogen vän. Människor har fått möta budskapet om en kärleksfull Gud som vill alla väl, de har fått höra att de är värdefulla i Guds ögon. Många har i den kristna tron funnit en bärande kraft, en kompass på livets hav.  Ord som glädje, frid, mening, förtröstan, trygghet, hopp, tro har fått sitt innehåll. Människor har genom tron och församlingen fått redskap att hantera livets med och motgångar. I församlingen har det funnits en gemenskap som gjort skillnad under svåra perioder.  I församlingen har den enskildes resurser tagits till vara och många har upplevt glädjen i att gå in i olika uppgifter för Gud och för medmänniskan.

Förhoppningen är att allt detta även ska få fortsätta in i framtiden.